I dagens pappersutgåva av Dagens Industri infördes nedanstående debattartikel. Artikel- och bloggförfattaren är stolt över att få bidra till debatten om hur vi faktiskt bygger det förnybara samhällets energiförsörjning.
Med kraften för Sverige och Norge
2011-01-11: Pontus Löfstrand
I dagarna reagerar både industri och hushåll på de höga elpriserna. Bakgrunden är att det finns en oligopolsituation, kraft brist och att kraft med höga rörliga kostnader allt oftare produceras på marginalen.
Nyligen har globala klimatförhandlingar i Cancún avslutats, samtidigt som Maud Olofsson och Norges oljeoch energiminister Terje Riis-Johansen signerar en bilateral avsiktsförklaring om gemensam marknad för elcertifikat. Elcertifikaten utgör ett stöd till ny förnybar kraft och systemet ska vara gemensamt redan från den 1 januari 2012. Därmed tillkommer 26,4 TWh ny kraft till 2020, ofta med låga rörliga kostnader och med nya aktörer som ägare.
För oberoende investerare samt kreditgivare krävs dock något som ofta missas i debatten, nämligen intäktsstabilitet. I Sverige utgör elcertifikaten stöd till förnybar elproduktion sedan 2003. Ett certifikat delas ut per MWh genererat från förnybara käl lor, oavsett typ. Dessa betingar ett värde av cirka 25 öre/ kWh för elproducenten. Sedan systemet infördes har cirka 12 TWh förnybar kraft byggts i Sverige.
Ägaren till förnybara kraftverk har intäkter från både certifikat och el, som båda är volatila och kommer från en kapitalintensiv investering.
I debatten brukar elcertifikat -systemet beskrivas som kostnadseffektivt eftersom det billigaste kraftverket blir mest intressant att bygga först, tack vare att konkurrens skapas då en och samma intäkt per kWh råder.
Men i detta resonemang beaktas inte den volatilitet och osäkerhet som resulterar i högre kapitalkostnader. Statsmakten kan minska finansiärernas osäkerhet, utan någon kostnad, på två sätt. Dels genom att säkra transparent information, dels genom att utforma den kvotkurva som styr efterfrågan i systemet på ett sätt som leder till en stabil balans mellan utbud och efterfrågan.
Med lägre osäkerhet och därmed lägre kapitalkostnader blir den långsiktiga kostnaden för elkonsumenten lägre.
När Norge eventuellt ansluts till det svenska systemet uppstår ett antal osäkerhetsmoment men också en möjlighet att korrigera det överskott av certifikat som finns i dag. För att få en stabilt fungerande marknad ligger det i båda ländernas intresse att utforma de nationella efterfrågekurvorna så att jämn balans mellan utbud och efterfrågan erhålls.
I Sverige finns ett stort överskott som växer fram till och med 2012. För att göra situationen mindre osäker måste Norge redan från första året, det vill säga 2012, sträva efter en ambitiös efterfrågekurva.
Vidare behövs en övervakningskommitté som efterhand ser till att systemet implementeras på ett tryggt sätt. På så vis erhålls trygga och långsiktiga förutsättningar för förnybar kraft, mindre miljöpåverkan, nya aktörer och prispress på elbörsen.
-
-
Faximil ur DI